Emil Österlund

Eskil Erövraren

Vi var i Göteborg och alla vi träffade var gravida. "åh vad skönt att jag aldrig mer ska vara gravid" sa mamman. Men det var hon redan.

Åtta månader senare satt hon där i soffan, mamman, och hade ont. Efter flera dagar där hon bestämt hävdat att hon trodde bebisen flyttat in för att stanna. Det började väl runt sex-sju tiden och mamman försökte i det längsta tona ner det, inte hoppas för mycket. Vid nio ringdes farfar Håkan in, som nervöst placerade sig mot en vägg i hallen och sedan inte vågade flytta sig före föräldrarna åkt. Halv elva var vi på plats. Mamman var fantastiskt duktig. Stark, beslutsam och kämpande. Och så kom hen som var en han som var en Eskil. Eskil Lave. Gapande och skrikande och helt bedårande.

Två timmar gammal låg han där. Mot mammans bröst. Pappan satt bredvid och lade försiktigt sitt finger på sonens näsa och sa tyst ett enkelt pip. Livskris och hjärtskärande gråt. Men Pappa då. Storebror som stolt blivit dubbelt så mycket storebror till en pojke som vägde som fyra mjölkpaket. Storasyster som hoppade upp i sängen bredvid mamman för att få hålla. Föräldrarna som lyckligt kramade alla tre barnen. Så var han där. Eskil erövraren . Från ingenstans så kom han och erövrade våra hjärtan. Genom att ligga där, sova och bajsa, och bara vara. Aldrig hade pappan trott att det kunde vara så gott med något så skönt mot bröstet. För sånt glömmer man efter ett tag. Men när man ligger där och känner sonen ta fem andetag för varje gång han hissas upp och ner av pappans långsamma andetag, då vill pappan bara att allt ska pausa.

Mellan fyra och fem en natt var hela familjen vakna. Det var arga storasystrar och det var storebröder som inte fick sova och det var en mamma som sprang efter blöjor i trappan. Med världens största leende på läpparna. "han är ju bara så söt, vi har vakentid och tittar på varandra" och så är hon borta igen. Försvunnen in i babymolnen i sovrummet. Med världens största leende på läpparna. Supermamman.

"Just nu tänker jag att jag bara vill ha fler bebisar. Vara gravid och ligga med en sån här på bröstet i resten av mitt liv. " sa mamman där hon låg i soffan med erövraren på bröstet. "först tänkte jag att jag ville ha en baby som klarade att ligga själv, men jag tror jag vill ha en som alltid vill ligga hos mig" och så log hon. för det gör hon hela tiden.

Och när pappan ligger där i sängen, och lyssnar till storasysters snarkningar, och tänker på hur det känns, att vara trebarnsfar. Ja då känns det minsann bara väldigt väldigt bra.

Kommentarer

Jonathan Sehlin
Grattis Emil! Härligt att höra att allt går bra! Best Regards, Jonte Sehlin från aspeboda år 2008 :)